Berättelser!

Gud löste kakbristen

(artikeln är hämtad från Dagen)

johan3 frågor till Johan Valinder, församlingsplanterare i Helenelund, Sollentuna, som fick en gåva till inköp av kakor.

Bryr sig Gud om kakor?

– I det fallet var det uppenbarligen så! Helenelundskyrkan stod på torget på fredagar och bjöd på kaffe och kakor och samtalade med folk om livet och tron. Men den här gången tog kakorna plötsligt slut och när jag skulle köpa fler upptäckte jag att jag hade glömt plånboken.

Vad hände?

–  Bara några minuter senare kom en kvinna och gav mig 50 kronor. Hon hade varit och handlat när hon upplevde att Gud sa till henne att gå tillbaka och ge mig pengar. Det gjorde hon, helt ovetande om vilken timing hon hade.

Vad tänkte du då?

– Det är fantastiskt att Gud bryr sig så mycket om kakor till ungdomarna på torget att han bemödar sig att prata med en annan person för att lösa problemet. Om Gud bryr sig på kak-nivå, hur viktiga är då inte människorna i Helenelund för Gud! Precis så som vi tänkte när vi startade det årliga eventet ”We love Helenelund”.

 Tomt utrymme

Leifs väg till tron på Jesus

Jag heter Leif Halls och är född bakom den varma spismuren i Djuramålastugan år 1950. Idag bor jag i Elsemåla tillsammans med min fru 20131008_212200Marjut som är bördig från Finland. Tillsammans har vi fyra barn och åtta barnbarn.

Jag har arbetat som svetsare men för många år sedan var jag diskare på lyxkryssaren Kungsholm. Vi utgick från Göteborg till olika ställen i världen, och i USA mötte jag svensken Ragnar Bruse som emigrerat dit. Han och jag kom att ses vid flera tillfällen och vid ett sådant sade Ragnar till mig: Vi ses i himlen Leif! Därefter hoppade han på spårvagnen och sträckte ut sin arm genom ett av fönstren och vinkade länge till mig. Det var sista gången vi sågs.

Jag har tänkt på de orden många gånger för jag har alltid varit en sökare men ändå trott att det finns en Gud. Min mamma läste aftonbön med oss barn när vi var små och både hon och mormor var troende.

Den nionde oktober 2011 satt jag i gudstjänsten i Söderportkyrkan. Vår kantor Arne spelade på flygeln och det blev en så förtätad stämning. Där mötte jag Gud. Vid kyrkkaffet efteråt bad jag tillsammans vår pastor Annika om frälsning och sedan den dagen är jag en kristen.

Jag läser Bibeln och ber lite dåd och då. Fast mest tackar jag Gud för att jag fick bli en kristen, för jag har äntligen fått frid i mitt oroliga hjärta. Men jag ber gärna för andra människor i min närhet som har det svårt, och jag känner mycket för samhällets utsatta.

Under hösten har jag gått en Alphakurs. Den har inte betytt lika mycket för mig som den kristna gemenskapen har gjort. För nu har jag fått troende vänner och jag har gått med i en av församlingens hemgrupper.

Tomt utrymme

Ett såpaunder i Egypten

Den 14-15 augusti  2013 kom en våg av attacker mot kyrkor, kristna skolor, affärer och hem med mera, som hämnd för att militären med våld skingrade muslimska brödraskapets tältläger i Kairo.  40 kyrkor förstördes och 20 st attackerades i provinserna Assiut och Minya under de här dagarna.

bild 2Biskop Thomas var under tiden i en by nära Asiut, i en stor kyrka tillsammans med ca 20-30 personer för att be för situationen och alla oroligheter som hade varit runtomkring. Under bönesamlingen kom ett telefonhot till dem som bad, att de har en timme på sig att ge sig av. Biskopen svarade och sa till de andra som var med att de kunde göra på två sätt; antingen fly ut genom  bakdörren eller stanna och fortsätta be. Biskop Thomas ville själv stanna men sa att om det är någon som vill välja att gå ut bakdörren så skulle de hans fulla välsignelse.

Efter en stund var det ca 10 personer kvar tillsammans med Biskop Thomas.  De fortsätte att be i ca 5-10 minuter framme vid altaret och i denna bönestund fick de ett tilltal att gå runt till alla kyrkans grannar och samla ihop så mycket flytande såpa och diskmedel som möjligt.

Fram till kyrkan ledde nämligen en smal gränd med hus på bägge sidor och här började man sedan hälla ut så mycket vatten som möjligt tillsammans med all såpa de fått från grannarna. Efter att de gjort det, skyndade de sig in i kyrkan igen och stängde dörrarna och fortsatta att be.

Snart hörde de mobben komma ropandes “allah akhbar” och de tog sig in i gränden. Där halkade de på såpan och kom inte fram till katedralen. Mobben gick ut ur gränden och Biskop Thomas och hans församlingsmedlemmar hörde hur de pratade och sa: – De är redo för oss, de har kanske vapen.Mobben tog sig återigen in i gränden igen men halkade igen och föll. Biskop Thomas och hans vänner hörde igen hur de pratade med varandra: – De kanske är hundratals! Efter det andra försöket gav de sig bort från gränden, men kastade in bensinbomber i husen intill som då förstördes.

Efter denna händelsen samlades Biskop Thomas, imamen och de övriga ledarna i byn för att diskutera hur de skulle kunna skydd byn mot mer extremistvåld. De kom då överens om att muslimerna skulle gå ut och skydda kyrkor och de kristna skulle gå ut och skydda moskéer, mot eventuella hämndattacker.

– Det viktiga i detta, är att när vi är i riktigt svåra situationer så har Gud svar på det vi behöver och vi behöver inte vara rädda, säger Biskop Thomas.

Läs mer på http://www.efk.se/om-efk/kontakt/pressrum/nyhetsarkiv/aktuellt/2013-11-15-kristna-och-muslimer-vakar-over-varandras-kyrkor-och-moskeer.html

 Tomt utrymme

 Håkan blev helad i sin nacke

Jag är en man  som är 65 år. Jag har haft nackproblem i över ett år. Har tänkt gå fram i kyrkan och be om förbön för helande många gånger, men har varit bekväm och tyckt att det passar inte just nu. Tänker man så då kommer man inte fram till helande kraften. En 20131020_132210Lördagskväll på mötet blev jag irriterad på mig själv. Jag bad hela församlingen be till Jesus om ett helande i min nacke. Jag sätter mig längst fram i kyrkan och några kommer fram för att be mot smärtan i min nacke. Efter en stund frågar de om det är borta, men, nej det är det ej. De fortsätter att be och efter ytterligare en stund känns det bättre. Under kvällen kändes det mycket bra.  På Söndag morgon vaknar jag 05.00 går upp och känner att värken är borta, HALLELUJA! TACK JESUS! Går på SöndagsGudstjänst och får tillfälle att tacka Jesus och uppmuntra församlingen. Tag steget i tro och gör som jag.  GUD VÄLSIGNE DEJ.

/Håkan i Sonstorp, Finspång

Tomt utrymme

Var är Gud, i det som drabbar hans församling i Mellanöstern?
Den senaste tiden har vi hört hur mängder av kyrkor bränts ner i Egypten och hur delar av Mellanöstern håller på att helt avfolkas på kristna minoriteter. Detta är otvivelaktigt sant, men det finns också uppmuntrande signaler, inte minst från Egypten.

EFKbön, 2Den 14 augusti fick pastor Hany Jacque, ett telefonsamtal om att ilskna demonstranter hade brutit upp dörren till kyrkan. Under sju timmar stal upprorsmakarna möbler från kyrkan, slog sönder kyrkfönster, och brände kyrkans böcker inklusive biblar. De plundrade och brände också kyrkans diakonala byggnad bredvid själva kyrkobyggnaden. Dessa hade använts för att tillhandahålla medicinsk och ekonomisk hjälp till alla invånare i Beni Mazar, oavsett religion. Pastor Jacque bjöd dagarna efter in till gudstjänst i de förstörda lokalerna. Kyrkoruinen fylldes av lovsång och bibelläsning. Jacque predikade sedan från Haggai 2. Han läste uppmuntrande ord från Bibeln till församlingen som: ”Härligheten hos detta hus skall bli större än den förutbild 2 var, säger Herren Sebaot.” Mot slutet av gudstjänsten, bad pastor Jacque kyrkans medlemmar att förlåta upprorsmakarna. Han citerade vad Jesus sade om sina angripare på korset: ”De vet inte vad de gör.” Han underströk att även om de kommer att få en ny byggnad, var det lika viktigt att allting blir nytt i deras hjärtan och deras tänkande. En av församlingsmedlem avslutade i bön med ”Vi vänder våra ögon idag från våra omständigheter till ditt herravälde … och, vi ber i dag med kärlek för alla som kränkt oss, – för var och en som kom en yxa i sin hand, för var och en som kom en eld i sin hand, eller som plundrade kyrkan.” Gudtjänsten sändes av Sat-7.

/Ur EFKs internationella veckobrev, v 44.

Tomt utrymme

Nyfikenheten på knäppgökarna i ladan ledde Jenny och hennes man till tro!

Vi brukade åka till Torpkonferensen och fira midsommar. Vi tyckte att de var ett bra alternativ till fylla och dansbanor som det ofta är på midsommar. Vi brukade alltid fira midsommar och sen åka hem. Min farmor bodde i närheten och hon var frälst så hon var med oss.

EFKbön (428x353)Men detta år, 2005, så sa vi till varandra – vi kan väl stanna och se vad de där knäppgökarna gör där inne i ladan, de verkade ju ha så skoj, så vi gick in. Och de fanns inga platser längst bak så vi hamnade allra längst fram. Det var lovsång och bön och så härlig atmosfär. Jag och Urban tog varandra i handen och sa – ok Gud, finns du så får du visa oss det nu annars drar vi hem o grillar…

PANG sa det i våra öron och himmelen öppnade sig, marken vibrerade och jag grät jag tittade på Urban och hans tårar rann också och jag förstod att han upplevde samma sak. Vi tittade runt omkring oss för att se om andra upplevde de vi upplevde men de var som förut. Den värme och kärlek som strömmade genom oss – Gud blåste bort alla masker och alla tvivel i mej direkt där på plats. Vi ragglade upp till receptionen, vi talade i tungor och som vanligt om vartannat. Ni undrar säkert var barnen var men de var också med hela tiden och upplevde det mycket starkt också. Vi frågade i receptionen vad som hänt oss och stackarn som satt där ringde på en pastor direkt. Vi att och pratade om det vi upplevt med en pastor från Åbytorp och han sa att vi hade blivit frälsta – oj sa vi, frälsta va e det??

Som ni säkert förstår satt vi länge och pratade. Urban sa – va gör vi nu då? Pastorn sa att nästa steg är dopet. Urban sa, då gör vi det. Men han sa du får vänta tills i morgon, kl var 23 på kvällen. Vi åkte hem fulla av förundran.

Vi pratade hela natten nästan och kom fram till att Gud manade oss bägge att döpa oss. Jag ville inte först, för jag är barn döpt, i Ockelbo, faktiskt på en resa betald av socialen. Vi döpte oss dagen därpå i samma dopgrav samtidigt, vi svävad som på moln efteråt, bokstavligt så kändes det så. Min farmor satt på en pall i gräset och grät och sa att hon aldrig trodde att de skulle ske. Hon var så lycklig då.

Vi kom sedan att gå med i Pingstkyrkan i Mariestad och blev så jättegoda vänner med pastorsparet där. Efter ett år som frälsta flyttade vi till Uppsala för att gå bibelskola. Där fick jag otrolig själavård som hjälpt mej att förlåta och ändra på min försvarsattityd som tog mej 2 år att arbeta bort, med Guds hjälp.

Vill du läsa mer om Jennys berättelse hittar du det på hennes blogg på: http://jennysmening.blogg.se/2013/june/artikel-o-livshistoria.html

Tomt utrymme

Pojke fick sin fot helad EFKbön (428x353)

Här kommer en bild på den pojke som blev helad under Jesusfestivalen i High Forest, Sri Lanka. Hans vänstra fot hade varit snedvriden, efter förbönen kunde ha stå och går rakt på foten! Jesus gör under än idag!

/Mikael Boman

Tomt utrymme

Ulla blev längre efter förbön!

I februari hade vi en kurs i ”Personlighetens upprättelse” med Per-Eive Berndtsson, präst i Kornhill, Halmstad. Per-Eive som höll i kursen fick ett kunskapens ord om knivar och lie. Jag fick kramp i bröstet, började gråta och visste att detta var till mig.

EFKbön (428x353)För 30 år sedan blev min make mördad med svärd. Efter tilltalet fick jag förbön och fick avsäga mig alls kam och skuld och chock jag gått i under alla år.

Jag har under alla dessa år haft fibromyalgi och bett till Gud om att finns det något som jag bär med mig som är förträngt så plocka upp det till ytan. Har haft en tro att om det som är förträngt kommer upp till ytan och jag får lämna det, då blir jag bra från min fibromyalgi. Jag blev upprättad och fri från min fibromyalgi. Fick ett helt nytt liv.

Jag har också Osteroporos, benskörhet, och efter skador och utsatt våld, hoptryckta kotor och kotfrakturer som lett till att jag har blivit 7 cm kortare. I början av april var jag i kyrkan och fick då förbön för min benskörhet och för värken i ländryggen och benet. Under bönen var det kramp och ett riktigt arbete i ryggen. Jag kände ett helande och kunde göra rörelser jag inte tidigare har kunnat göra.

När jag gick hem fick jag till mig att jag skulle mäta mig. Det kom till mig flera gånger. När jag kom hem plockade jag fram tungstocken och mätte mig och upptäckte att jag hade blivit 2 cm längre.

Jag mår så mycket bättre och är kanske helt helad från min osteroporos. Men jag har också artros och psoriasisartrit, två andra sjukdomar som innebär värk, men trots det, känner jag en stor skillnad i min kropp efter att både ha blivit längre och blivit helande i min rygg.

Vilken Gud vi har! Jag tackar av hela mitt hjärta vad Gud gör!

/Ulla i Karlstad

Vill du veta mer om Ulla så titta här:

http://mediaplayer.crossnet.se/mediaPlayer.jsp?oid=126

http://www.dagen.se/vardag/hon-ar-alphas-fotomodell/

Tomt utrymme

Pernilla Wahlgren om hur Gud hör bön! EFKbön (428x353)

Idag skriver Pernilla Wahlgren på sin blogg om hur Gud svarade på bön. Så här skriver hon:

Här kommer en riktig solskenshistoria!

I dag efter att vi ännu en gång hade tagit oss ner för den stora backen i Sälen ,så upptäcker jag att min iPhone är borta!!

Jag hade lagt den i jackfickan och sen varit klantig nog att inte stänga fickan innan jag gav mig av ner för backen..!!

Jag förstod ju på en gång att chansen att hitta den nånstans i snön i den enorma backen var lika stor som att hitta en nål i en höstack…
Men jag och Bianca tog ändå liften högst upp och åkte sedan nerför backen i snigelfart och med stora svängar och försökte ”scana” av backen så gott vi kunde.

Läget kändes dock hopplöst då det inte är nån ”liten” backe vi talar om, plus att om du kör över en iPhone i full fart med ett par slalomskidor, så är ju chansen ganska stor att den trycks ner under snön, och hur ska man kunna hitta den då…?!
Inget färgglatt skal hade jag heller som kunde göra den mer ”lätthittad”.

Med nästan 6000 bilder och filmer på barnen mest och massa viktiga meddelande , adresser och info i mobilen och INGEN BACKUP, så var jag nästan gråtfärdig när jag insåg att loppet var kört…!

Men jag tänkte : ”Tänk POSITIVT Pernilla!!”
Med andra ord bad jag en stilla bön ;
”Snälla Gud, gör så att jag får tillbaks min telefon!! Jag kommer bli sååå glad!!”

Samtidigt tänkte jag väl att Gud säkert har viktigare saker för sig än att se till att klantiga människor får tillbaka sina mobiltelefoner…

Så vi fortsatte att åka skidor, Theo gick i skidskola, vi åt lunch och några timmar senare var det dags för mig att sjunga på After Skin utanför restaurang Wallmans i backen.

Solen sken , det var packat med folk och allt hade ju varit toppen om jag bara inte hade tappat min iPhone…!

Detta tog jag upp på scenen i mellansnacket mellan låtarna.
Berättade vad som hänt och att min ovärderliga lilla kompis, minnesbank och hjälpreda nu låg tappad nånstans under snön i backen.

– ”Så OM ni mot all förmodan skulle hitta en mobiltelefon i backen , så vet ni vems det är!” – säger jag halvt på skämt.

DÖM OM MIN FÖRVÅNING när en kille i publiken då tar upp en MOBILTELEFON ur fickan och börjar vifta med den mot mig…!?!

– Du SKÄMTAR!! – ropar jag!
– Har du HITTAT min iPhone??!

Samtidigt vågar jag inte riktigt tro på det, för jag har ingen bild på framsidan som kan förknippas med mig och kodlåset var på så ingen kunde öppna den och se vem telefonen tillhörde.

– ”Om du skojar med mig nu kommer jag att bli jätteledsen…!” säger jag därför , medan GÖRAN som han hette tar sig fram mot scenen med MIN iPhonei handen!!!!

Det VAR min telefon som han hade hittat i backen!!!!
Göran berättade att han hade vurpat mitt i slalombacken och när han låg där så såg han plötsligt en mobiltelefon som låg ensam där i snön!

HUR stor är chansen att NÅN överhuvudtaget hade hittat den?!
HUR stor är chansen att denna någon sedan går på After Skin där jag uppträder?!
Vilken TUR att jag berättade om incidenten på scenen!
Och som sagt vilken OERHÖRD TUR att Göran var där just då!!!

Dessutom fungerar telefonen helt perfekt trots att den kanske har legat i snön i flera timmar..?!
Ja, vad säger man.
Vare sig det var Gud som hjälpte mig eller inte.
GÖRAN är min stora hjälte!!!
GISSA om jag jag överöste honom med pussar och lyckotjut och dansade glädjedans på scenen av tacksamhet och lycka!!!!

Göran!
You made my day…!!!

Vill du läsa om det på hennes blogg hittar du den på http://modernmom.se

Tomt utrymme

Terese sjunger på bordeller och sexklubbar

På lördag tävlar hon i melodifestivalen. Här kan du läsa mer om henne!EFKbön

Terese Fredenwall är sångerskan och låtskrivaren som sjunger för prostituerade och marginaliserade, för att visa Guds kärlek. – Använd det du har och var den du är. För Guds metod är du – mitt i kaoset.

25 år gammal har Terese Fredenwall redan hunnit med mer än de flesta. Hon har gett ut tre egna skivor, hon har precis utsetts till finalist i Svensktoppen Nästa, hon frilansar som låtskrivare och musiker – och hon besöker regelbundet bordeller och sexklubbar för att visa Guds kärlek i praktisk handling. Uppväxten var lugn och trygg i ett rosa parhus i Täby. Men allt var inte enkelt. I skolan blev det specialundervisning och under många år kämpade hon med panikångest.

– Det är märkligt att jag idag faktiskt jobbar som låtskrivare med inriktning på texter. Och att jag som alltid tänkt på mig själv som svag idag är ute och sjunger för prostituerade och utslagna. Men Guds metod är du och jag, och därför är vi kvalificerade.

Objekt för vår tro

På gymnasiet klippte hon och kristna kompisen alla band med de festande klasskompisarna.
– Vi hängde i kyrkan istället. Det var nog bra för mig då, men det finns också en fara i det. Att vi i kyrkan får en så stark intern relation att vi inte får kontakt med folk utanför kyrkan. Och när vi evangeliserar så ser vi människor som objekt för vår tro. Vi bryr oss egentligen inte om dem, vi vill bara få över dem till vårt lag. När Terese några år senare kom in på en låtskrivarutbildning i Örnsköldsvik valde hon en annan metod.

– Då tog jag inte avstånd utan då var jag med. Det ledde till att jag fick många samtal och att jag fick dela min tro med andra.

Låtskrivare och musiker

Idag frilansar Terese som låtskrivare och musiker, framför allt inom den profana musikbranschen.
– När jag först fick frågan om jag kunde tänka mig att skriva kommersiell popmusik, till Dannys första skiva, tänkte att det kan jag ju inte göra. Men idag tänker jag lite annorlunda.
– Syftet med musiken är att beröra och radiomusiken speglar vår tid, hur vi mår. Jag kan få vara den som skriver låtar om något annat än det ytliga, och som genom mina texter kan nå människorna utanför kyrkan.

Bordeller och sexklubbar

För några år sedan träffade Terese Bengt Fiske, som jobbar med utslagna i Tyskland. Hon följde med honom till Berlin, och det blev starten för ett engagemang för unga kvinnor som lever i marginalen. De utslagna kvinnorna har gett inspiration till många låttexter, och det är också dem som hon ofta sjunger för.

– Jag sjunger bland annat på bordeller och sexklubbar och i höst väntar en bordellturné i Tjeckien.  Ägarna är glada att vi kommer, de vet att vi är där för tjejernas skull. Att komma dit och berätta för tjejerna att de ska ändra sitt liv är ganska meningslöst. De är väl medvetna om sin situation och många skulle gärna ändra den om de kunde.

– Man kan inte åka dit och tro att man kan göra så stor skillnad. För det handlar om kvinnor som sitter så hårt fast i sin situation. Mänskligt sett så finns det inget att göra och ofta känns det som om man inte gör någon nytta. Men vi har Jesus och han är så stor. Och då och då får vi se Gud göra mirakler i de här kvinnornas liv. Det är otroligt stort att få vara med om det.

Där tron blir verklig

Många har undrat varför en ung svensk tjej som Terese ger sig ner till de prostituerade i Europas storstäder en till två veckor varje månad. – Då blir min tro på Jesus verklig och jag får dela den med andra. Jesus var inte rädd för kaoset, utan gick rakt in. Och det behöver vi också göra. Vi ska inte dela människors livsstil, men vi kan dela konsekvenserna av deras livsstil. Hålla en hand eller köra till sjukhuset. – I de kvarteren, där finns liksom bara Jesus kvar. Vi behöver inte komma dit och berätta om den Jesus som vi har här. För Jesus är även där. Vi behöver bara bekräfta att han finns där, mitt i kaoset.

Jesus är attraktiv

På senare tid har Terese även varit en del på Plattan i Stockholm för att träffa ungdomar. Där möter hon många som inte mår bra hemma, och som istället hittar sin familj på plattan.
– Många kallar sig inte kristna, men de har mycket funderingar om livet efter detta och Gud. Även om kyrkan kan vara trång ibland så måste vi komma ihåg att Jesus är otroligt attraktiv. Unga människor har många frågor om andliga saker, och vi behöver finnas på plats för att vara stöd och bollplank.

Terese menar att man som kyrka inte bara behöver stå utanför krogen och dela ut Biblar.
– Jag brukar sitta i baren och be. Inne på krogen finns människorna och vi kan tjäna dem där de är. Jag önskar att det var fler kristna som vågade gå dit.

– Det kan kännas osäkert och riskabelt att lämna kyrksalen för att möta människorna där utanför. Men om du någon gång känner dig galen när du är på Jesu uppdrag, då tror jag att du är på rätt väg eller åtminstone i gott sällskap. För Jesus är inte speciellt mörkrädd. Han går rakt in.

Publicerad: 22 augusti 2012 i tidningen INBLICK. Vill du läsa fler berättelser om vad Gud gör i människors liv kan du läsa dem på www.inblick.se

Tomt utrymme

Pengar i rätt tid

Församlingens missionsråd gav mig uppgiften att söka en mottagare av en minnesgåva som skulle gå till förföljda kristna i muslimskaEFKbön länder. Gåvan ansåg missionsrådet skulle kunna förmedlas genom en av de missionärer som vi ger underhåll till. Mina dagar gick och allt annat än detta prioriterades. Så en dag i förra veckan vaknade jag och kände att i dag måste det ske. Allt gick så lätt. Jag hittade telefonnumret till missionärerna Anna och Peter direkt på nätet och när jag ringde var Anna hemma. Jag framförde mitt ärende och hon sa:

– Peter är ute ett ärende men jag ber honom ringa upp så fort han kommer hem.

Peter ringde upp mig och berättade att han precis har varit och skickat pengar till en ung familj som fått fly från sitt hemland. Mannen var jagad av polis på grund av att han sänt kristna radioprogram. Frun fick missfall p.g.a. denna spänning. De befinner sig nu i främmande land. När de flydde fick de bara med sig en dator som de fått av missionären. Jag berättade om gåvan på 2 205 kr.

– Jag skickade 2 250 kr, berättade Peter och jag visste inte riktigt var jag skulle få dem ifrån, men visste bara att jag skulle göra det.

Gud har omsorg om de sina och vet när det är rätt tidpunkt!

Rose-Marie Davidsson

 (Namnen Anna och Peter är inte missionärernas riktiga namn, men de används för att skydda dem i deras arbete.)

tomt utrymme

Gud svarade på bön

Den 27 december ramlade Christina och bröt minst två revben. Efter det fick hon svårt att andas, skratta och hosta. Så fort hon rörde sig gjorde det ont. Men den 12 januari var hon med på en bön- och undervisningsdag i församlingen och då blev hon helad. Läs hennes berättelse!

Jag var på undervisning om förbön och helande. Fick veta att man kan be flera gånger samma dag om man inte blir helad första gången. De bad för en tjej som hade ont i ett knä och hon blev bättre. Jag tänkte att vad har jag att förlora så jag bad om förbön för IMAG1065mina trasiga revben. Jag hade väldigt ont och åt starka tabletter. När de bad så hörde jag att det knakade till i revbenen och värken lindrades lite. De bad två gånger till och smärtan var borta. Känner bara lite ömhet i bröstkorgen. Jag har inte ätit några tabletter sen dess och jag kan skratta igen utan smärta.Jag är så tacksam för allt som Jesus gjort för mig de här två åren jag varit kristen. Jag kan bara säga tack, tack Jesus. 😊

Christina Jonsson, Motala baptist

Tomt

Utrymme

Gud helade Jakob!

Mitt namn är Jakob Wendesten och är en av ledarna i Home Church, Hönö. När jag var sex år upptäckte mina föräldrar en knöl vid nyckelbenet. Vi besökte vårdcentralen på Hönö, men läkaren trodde inte det var något farligt. Mamma tog mig till Östra sjukhuset för399201_560303643985155_850872681_n en till undersökning och fick där samma svar. Mamma var dock fortfarande misstänksam och krävde ett bevis på att det inte var farligt. De tog då ett cellprov och tre dagar senare ringde läkaren och sa: ”Jag är ledsen att behöva säga detta via telefon men det är en elakartad tumör”. På Pappas fråga om cancern var dödlig, svarade läkaren: ”Ja, med vi kan framgångsrikt medicinera denna cancersort.

Vi blev då inkallade till Östra för att prata om hur jag skulle behandlas. Jag fick en läkare som hette Ildico, samma läkare som min mamma hade haft, då hon hade cancer vid 12 års ålder. Det var en väldig trygghet för mamma att Ildico också skulle vara min läkare. Det var många som bad för oss under den här tiden och Gud hör våra böner! När jag genomgått undersökningarna visade det sig att cancern inte har spridit sig någonstans, och läkaren förklarade då att det skulle räcka med en cellgiftbehandling på 5 månader och en operation. Jag opererades och allt gick bra!

Tumören skickades sedan på analys. Några dagar senare kom läkaren in till rummet och sade till mamma och mig att hon har goda nyheter: De hade haft en professor från USA på besök som hade tittat på tumören samtidigt som han har tittat på proverna som de tog innan operationen. Och han konstaterade att de var helt olika. Proverna innan visade på en viss elakartad cancersort och den tumör som var utopererad var godartad. Professorn hade ingen förklaring! Överläkaren och kirurgen hade ingen förklaring! De tog till och med, några dagar senare, upp detta fall på en läkarkongress i Stockholm och inte heller där kunde de komma fram till en förklaring på hur en elakartad tumör kunde förvandlas och bli godartad.

Därmed friskförklarades jag och behövde inte genomgå cellgift! Min pappa fick gå till försäkringskassan och säga att de kunde kasta de papper som Östra Sjukhuset hade skickat som talade om att jag hade cancer. Jag var friskförklarad och vi behövde inga pengar från försäkringskassan! På Försäkringskassan hade de aldrig varit med om någonting sådant. När överläkaren och kirurgen berättade för mamma och pappa att varken de eller läkarkongressen i Stockholm hade någon förklaring på det som skett, sa mamma: ”Men vi har en förklaring!” Och hon berättade för dem, att när hon fick beskedet om cancern i min kropp, då hade hon bett till Jesus och sagt: ”Du måste ge mig något som jag kan hålla fast vid!” och så slog hon upp Bibeln och såg versen i Jeremias bok 30:10 ”Så frukta inte du min tjänare Jakob, säger Herren, och var inte förskräckt, du Israel, ty jag skall rädda dig ur landet i fjärran och dina efterkommande ur det land där de hålls fångna. Jakob skall komma tillbaka och leva i fred och säkerhet, och ingen skall förskräcka honom.” Sedan bläddrade hon vidare och kom till Jeremia 46:27 där dessa ord citeras på nytt!

Denna förklaring berättade de också senare för personalen på avdelningen och när vi kom på återbesök sa sköterskorna: ”Er kommer vi ihåg. Det var ju ni som fick ett Bibelord och sen blev er pojke frisk”.

Jag har räddats från döden ”kroppsligt” och räddades från döden ”andligt” när jag blev frälst, hur kan jag annat än att ge mitt liv tillbaka till Gud och leva det livet jag fått, till Hans ära!

Livet Jesus ger, är det bästa som finns!

tomt

utrymme

En uppmuntran från Gud

Något fantastiskt hände på vår skidresa. Lite kortfattat.
På sista åket i Kaltenbach på nyårsafton hittade vi en GoPro hero2 (stryktålig äventyrskamera) i en av backarna. Kaltenbach är ett av de största systemen i Zillertal med 50 nedfarter, 70 km pist och liftkapacitet på 22 000 pers i timmen!!! Vi lämnade lappar med vårt tfn nr på lämpliga ställen ifall den som tappat kameran skulle fråga. Vi åkte hem och tjuvtittade på bilder och filmer (en vanlig tysk familj) för att känna igen personerna för att lämna tillbaka till rätt ägare om flera skulle ringa. Vi bad till Gud (vi gör det allt som oftast) att vi skulle få återlämna kameran till de som hade tappat den eftersom vi vet att vår och deras glädje skulle bli större då och att vi alla skulle bli påminda om Jesu kärlek.

På nyårsdagen var vi tidigt i backen eftersom vi är lite galna och pisterna är bäst då. Två timmar senare bestämmer vi oss för att köra hela vägen ner i dalen. På vägen ner ber vi igen att ägarna skall få sin kamera. När vi kommer ner till liften ser vi familjen som vi sett på film komma gående på parkeringen. Jag går fram till pappan och frågar leende om han saknar något. Han svarar ja. Jag frågar om han tror det finns en Gud. Han svarar ja igen och undrar om jag har något till honom. Jag säger att det är på detta sättet som Jesus visar sin kärlek till oss människor. Han älskar människor genom människor som låter Honom visa sin kärlek. Pappan fick sin kamera och hamnade i någon slags tacksamhets-glädjechock. Vi språkar lite till och skiljs sedan åt.

Händelsen blev otroligt uppmuntrande för både deras familj och vår familj. Detta kommer vi att ha med oss som ytterligare ett värdefullt tillfälle då Jesus visade sin kärlek och omsorg i vardagen på ett sätt som vi och en annan familj kunde ta emot. Jesus är densamme igår, idag och i evighet.

Lars Levin, Helsingborg

Stycke

Att betyda något för någon annan

En vanlig dag i Gislaveds centrum. Jag går gatan fram då jag får en tanke: ”Gå in på Lindex!”. Gick tittade på babykläder. Många av mina vänner har ju fått smått. Så får jag ännu en tanke. ”Köp klänningen i större storlek.” Börjar argumentera med mig själv att det är för stort. Motvilligt köpte jag den o slog in den. Tänkte: ”Gud, va dum ja är!”.
På väg ut ur affären ser jag en mamma med en barnvagn. ”Ge henne paketet.” ”Sluta jag känner henne inte.” ”Ge henne paketet.” Jag går fram till henne och säger: ”Du tror inte att jag är klok men vet du, Gud säger att du ska ha den här.”.
Tårarna kommer på mamman när hon berättar att det är det första nya klädesplagget till dottern sen hon föddes. Hon har bara handlat begagnat o fått ärva kompisars. Glad gick jag hem o tänkte förlåt, jag ska lyssna o följa Guds röst när han talar. Så enkelt men ändå så svårt.

Anki Nielsen, Tranemo

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s